Jag och Emelie pratade endel idag om allt och ingenting.

Ett problem jag har pratade vi blandannat om.

Hur mycket jag än vill kunna säga "Om ett år" eller "När vi gifter oss" och sånna saker så går det inte. Nu har jag sagt sånt ett par gånger, men det ligger fruktansvärt djupt in.
För om jag säger sånt -då blir det en sanning. Och om sanningen inte slår in -blir jag ju besviken.
Så blir det ingen sanning så slipper jag att bli lika besviken. Men om jag inte gör det till en sanning så kanske det inte heller slår in?

Jag tycker sånt är fruktansvärt mysigt att höra. Jag drömmer mig bort oftast -och gör det till en sanning för ett par minuter. Sen skakar jag bort det och låtsas som jag inte hört något.

Jag önskar jag också kunde säga "När vi gifter oss" eller "när vi får barn" eller "När  vi flyttar ihop". En dag kanske....

---

En sak som är värt att veta för er som känner mig...

Mitt minne är fucking rubbat. Antagligen pga postraumatiska stressen..
Jag kan säga eller göra en sak, du kan säga eller göra en sak -och det försvinner helt i mitt huvud, inget minne alls av den saken. Saker som sägs är en speciell sak. Ofta försvinner sånt! TYVÄRR.

Minnen från när jag var liten -Helt finitio.
Minnen sen månader tillbaka -Ganska finito
Minnen sen veckan -Ganska bra koll på
Minnen sen dagen -Bra koll på

Så bli inte tokiga om jag inte kommer ihåg vissa saker!